Parkinsons lag
Arbete expanderar för att fylla den tid som finns tillgänglig för att slutföra det.
Parkinsons lag myntades av den brittiska historikern Cyril Northcote Parkinson 1955. Principen innebär att en uppgift tar precis så lång tid som du avsätter för den. Om du ger dig själv en vecka att skriva en rapport kommer det att ta en vecka; ger du dig själv två timmar hittar du sätt att göra det på två timmar. Människans fokus och effektivitet anpassar sig automatiskt efter tidsramar. När tiden är överflödig blir vi mer benägna att överarbeta detaljer, skjuta upp saker eller fylla tiden med oväsentligheter. Genom att medvetet sätta snävare deadlines tvingar vi hjärnan att skala bort det överflödiga och prioritera det som faktiskt är viktigast.
Om du har två veckor på dig att städa förrådet kommer du att tillbringa timmar med att bläddra i gamla fotoalbum. Om gäster anländer om två timmar blir förrådet städat på 110 minuter.
Principen förklarar varför mer tid sällan leder till bättre resultat, utan snarare till mer ineffektivitet och stress.
Många tror att lagen innebär att man alltid gör ett sämre jobb om man har mindre tid. I verkligheten handlar det om att snävare tidsramar skalar bort onödigt överarbete utan att sänka kvaliteten på kärnuppgiften.
Ge dig själv hälften så mycket tid som du brukar för att svara på dagens e-postmeddelanden.
Parkinsons lag visar att vi automatiskt anpassar vår arbetsinsats efter den deadline vi har satt.
Få dagens koncept via mejl
Ett kort, tankeväckande koncept i din inkorg varje dag. Avsluta när du vill.
Genom att prenumerera godkänner du vår integritetspolicy. Vi säljer eller delar aldrig din adress.